Ikigai

ikigai.png

För mer eller mindre ganska precis ett år sedan hade jag en slags föreställning på Elite Hotel Mimer. Jag kallade den En föresällning om att vara eljest. Jag berättade inte så mycket om den alls varken inför eller efteråt. Det var som att jag inte själv trodde att jag hade gjort det efter det var slut. Eller riktigt visste varför jag tagit på mig det här ganska påfrestande projektet.

Jag minns när jag fick idén. Jag satt och sydde något i min ateljé och kände mig frustrerad över att jag inte kände så mycket lust och mening i mitt arbete längre. Något som jag hittills känt mig både stolt över och haft inspiration till, kändes plötsligt som “bara business”. Att driva en butik och sälja saker i en värld av överflöd kändes… tråkigt.

Men någonstans inom mig hade jag fortfarande skaparglädjen, behovet att få tänka stora tankar och testa förverkliga dem. Så jag tänkte att det är här jag ska försöka hitta mitt driv och det som gör Eljest till något annorlunda. Och för att berätta om det ska jag göra en föreställning!

Jag tänkte mig upplägget lite som ett sommarprat, där jag varvade mina egna tankar med livemusik. Mellan låtarna sprang jag ut och bytte om, så det samtidigt blev en slags modevisning.

Första stycket handlade om det här:

Det finns en japansk teori som kallas Ikigai.

Tänk er fyra cirklar. I den ena finns allt du tycker om att göra, i den andra saker du tycker du är bra på, i den tredje saker du tror världen behöver och i den fjärde saker du kan tjäna pengar på (!). Om du hittar något som kombinerar alla de områdena, har du hittat ditt Ikigai.

Det här var förstås inget jag medvetet tänkte på när jag startade mitt företag, men jag tror att jag i alla fall har börjat hitta mitt Ikigai. 

Jag älskar att få vara kreativ. Jag tycker jag är ganska bra på att vara Kapten på Eljestskutan. Jag har funderat väldigt mycket på vad världen behöver. Helst skulle jag vilja lösa klimatkrisen och skapa fred på jorden, men jag vet faktiskt inte hur jag skulle göra det. Men jag har en idé på något som är samhällsnyttigt och där jag också ska kunna tjäna pengar själv. 

Att vara eljest kan väl beskrivas som att vara annorlunda. I en bok som heter Originals av Adam Grant, pratar man om non-conformists. Att inte anpassa sig efter rådande normer och omständigheter, utan se saker ur andra perspektiv och också agera utifrån det. 

Jag tror att det är det jag försöker göra. Ifrågasätta varför man ska göra det som vi upplever förväntas av oss, vara som vi tror att man ska vara - och istället fundera på vilka andra alternativ som finns.  

Det kanske låter som att jag tycker att alla borde vara missnöjda, säga upp sig från sina jobb och göra något helt annat, men det menar jag såklart inte. Jag försöker bara sammanfatta några tankar kring just det där att våga följa sina drömmar och banka skiten ur jante. 

Du behöver inte vara bäst på något för att göra det. Du behöver inte veta hur man gör för att börja (hur ska man annars lära sig liksom?). Du behöver inte ha en massa pengar för att prova.

Men man behöver ju ta reda på ungefär vad det är man vill göra, det som gör att man tycker det är kul att gå upp på morgonen och som gör att man ser fram emot morgondagen när man lägger sig på kvällen. Kanske inte alla dagar, men ganska många i alla fall. Och jag tycker Ikigai är ett bra sätt att liksom ringa in och hjälpa till att utkristallisera vad det är.

Sedan spelade Hanna Jerndal och hennes jazzkatter Vi kommer aldrig att dö av Bo Kaspers Orkester medan jag darrhänt sprang ut och bytte om inför akt två.